The end of an era.

Vänner.
Underbara, finaste ni!
Den får nog sluta här nu hörrni.
En alldeles fantastisk bloggresa med en från början alldeles "ensam" Anki sommaren 2008 i huset-i-skogen-vid-havet som försökte allt för att klara en ny vardag som nybliven särbo med de tre älskade barnen i det älskade huset - till en starkare Anki som efter att ha förlorat kampen om både kärleken på avstånd och huset-i-skogen-vid-havet- började en ny resa i april 2010 med 2 av barnen i vår underbara etagelägenhet - till den Bohuslänning jag blev efter mitt livs uppbrott och resa till vårt helt nya liv med bostad, jobb och vardagsglädje på Smögen med sonen i årskiftet 2011/2012.
Nu.
Lyckligare och mer hemma än någonsin, nyförlovad och med ett helt liv av underbart runt mig känner jag att jag vill ge mig till det fullt ut!
Att jag vill vara här och nu och ge min familj och blivande man alla mina tankar och känslor kring vårt liv - inte dela dem med världen.
Jag kommer att sakna era kommentarer och ord något oerhört, men känner och vet att jag hör dem ändå - i hjärtat!
Jag fortsätter att följa med er i era liv så länge jag får, och jag blir väldigt, väldigt glad om ni vill spara min mail och skicka mig ett ord eller flera ibland då ni kommit att betyda väldigt mycket för mig!
Och ni vet ju.
Jag finns här på Smögen och ingen blir gladare än jag om och när ni knackar på! :-)

Älskar er hörrni!
Tack för att ni varit med mig på den här resan.

TACK.